I den tid vi lever i kan socialismen inte direkt stoltsera med att ha räddat människorna ifrån det mentala vansinne som kallas krigen ( som egentligen = västerlandets historia, sen antiken ).

Snarare liknar socialismen försök kristenhetens försök, liberalismens försök. Rivaliserande delar av överheten ( blivande överhet ) har gett ett stort löfte och fred och välstånd till folket, och åstadkommit massmobilisering och ny mission!
En viss förändring har inträffat - alltid dock på bekostnad av svagare parter som plundras, stöts ut. Nya krig, återerövrande av imperiets gamla gränser.

Blodsoffren under 1900-talet har varit av en storleksordning som inte kan fattas med förnuftet. Det är därför nästan ointressant att precisera. Säger man hundra miljoner blir det 1 miljon avsiktligt dödade för vare år - dvs ett par tre tusen per dag. Antagligen är siffran mycket högre än hundra miljoner.
Ska man räkna in de som dödats genom planlagd svält? Gillrande av ekonomiska fällor. Då blir det tiotusen per dag.

Var någonstans har socialismen lyckats undvika en härskande kast? Det bästa försöket torde väl i såfall vara socialdemokratin i Sverige 1937 - 1986. Per Albin, Tage Erlander.. ( Legenden om Aina som lämnade tillbaks blyertspennor efter hans död. På dem stod det tryckt: "tillhör Statsverket" . )

Det som har visat sig obrukbart är försöket att institutionalisera solidariteten, känsligheten för medmänniskan. Solidariteten kan inte komma genom någon yttre auktoritet. Det är egentligen bara ett annat ord för mänsklig ömhet, kärlek till människorna i det ständiga nuet - detta som omvandlas till individens "liv", nationernas liv.

Precis som Cyon måste vi i den här tiden säga till de intellektuella, partiledare, auktoriteter:
flytta er, ni står i vägen för solen! Alla ska bort!
Sen måste vi stå upp från våra datorer och gå ut / se om nånting bra kan göras för de vi har inpå oss, o de som vi kan påverka på avstånd, genom den ställning vi råkar ha.
Fibforum är fritt och gott nog för Cyon. FIB-tidningen är bra, men där råder inte samma enkla frihet.
Cyon levde enligt legenden i en tunna. Tunnan var god nog, eftersom Cyon fattat att hans större själv var sanningen, vägen, ljuset.
Och Gandhi igen - när han tillfrågades,
"What do You think about western civilization"?
"Yes! that would be a good Idea!"

Vi sitter i denna stora, tomt ekande tunna som byggts av auktorieter. Den har byggts upp genom tretusen års ansträngningar av mer eller mindre pissträngda egon.

Lyssna på västerländsk musik ( inklusive sovjetisk, kinesisk partigodkänd ) så hör man var felet ligger. Jämför med Afrikansk cora, oud från mellanöstern, raga från indien. Kinesisk Chin, japansk koto.

Det är själva ansträngningen! - draget av ( pissträngt ) drama. Jaget som vill äntra scenen. Som bräker fröjdefullt över sina senaste triumer. Som bölar ihållande över sin bedrövelse.

Kan jaget möjligtvis lugna ner sig lite?

Kan jaget med sin Lövsång till Mjölken klättra ner från scenen!
o låta ett större, djupare motiv få ta över?

Den som ser får leva!